Här är förslag på olika ämnen som ni kan välja mellan
ADHD
Aspergers syndrom
Autism
Bipolär sjukdom
Borderline
DBT - dialektisk beteendeterapi
Depression
Högkänslighet
Idrottspsykologi
Kriser
Kön, genus och psykologi
Motivationspsykologi
OCD - tvångssyndrom
Panikångest
Personlighetsteori
Psykopati
Psykoser
Posttraumatiskt stresssyndrom
Schizofreni
Stress
Sömn och drömmar
Ätstörningar
Källor att använda:
Kurslitteraturen:
Utgå ifrån kurslitteraturen, både Levander och Fäldt tar upp alla ämnen ovan.
Psykologilexikon
är en bra och säker informationskälla
Wikipedia är inte helt fel, men får inte användas som enda källa.
Men var källkritisk! Vem som helst kan ju skriva vad som helst, så kolla upp hur trovärdig du tycker att informationen verkar vara.
Skolbiblioteket
Biblotikarierna kan massor! Be om hjälp!
Modern psykologi
En tidskrift om psykologi som är mycket bra
Läkartidningen
Jonas Mosskins blogg
Här bloggar en mycket engagerad psykolog om aktuella händelser ut ett psykologiskt perspektiv.
DN - insidan
DNs Insidan brukar ha många bra artiklar som rör psykologi, på senaste tiden har de haft en artikelserie om skilsmässor till exempel.
SVD
Svenska Dagbaldet har just nu en artikelserie om högkänslighet
Psykologtidningen
Själv tycker jag att det kan vara intressant att utgå från en spelfilm och göra en analys av den utifrån olika psykologiska perspektiv. Jag kommer att ge några förslag på filmer som är intressanta att analysera och ni har säkert fler förslag som skulle kunna fungera.
Förslag på filmer som kan vara intressanta att analysera
Inception
Vanilla Sky
Eternal Sunshine on the spotless mind
American History X
A beautiful mind
Die Welle
An angle at my table
Tomboy
Monster
Kom gärna med tips på fler filmer!
Fördjupningsarbete
Exempel på skriftlig inlämning
Var noga med att ange referenser, dels i texten, dels i
slutet av ditt arbete i en referenslista. Och kom ihåg att vara källkritisk.
Kolla gärna Wikipedia och använd det som källa till och med, men det får
absolut inte vara den enda källan!
Källor som går bra är:
Facklitteratur
Olika typer av artiklar
dagspress
nättidskrifter
facktidskrifter osv
Dokumentärfilm
kolla gärna SVT Play och deras arkiv, samt Sveriges Radio.
Där finns massor av bra grejer!
Dela in arbetet under olika rubriker så att det blir lätt
för läsaren att hänga med i texten.
Skriv varken för lite eller för mycket. Detta är ett exempel
på en lång text. Skriv inte mer än 6 sidor i Times New Roman 12 med enkelt
radavstånd.
Vad är dyslexi?
Dyslexi är ett dolt handikapp som drabbar 5-10% av befolkningen (Høien & Lundberg, 1992). Det kunskapssamhälle vi lever i kräver allt mer av varje enskild person vad gäller färdigheter i att kunna läsa och skriva och orientera sig i ett ständigt textflöde, inte minst på nätet. Dyslexi är inte ett tecken på bristande intelligens (Gillberg & Ödman, 1994; Høien & Lundberg,1992), tvärtom är det enligt von Euler inte sällan är kopplat till hög begåvning. Underökningar visar dock att personer med dyslexi har sämre självkänsla än personer med normal läs- och skrivförmåga.
Idag finns många möjligheter att kompensera och överbrygga läs- och skrivsvårigheter. För att skolan på bästa sätt ska kunna hjälpa elever med dyslexi måste de hjälpmedel som finns att tillgå också utnyttjas. Det är dock viktigt att påpeka att tekniska hjälpmedel inte kan ersätta specialpedagogisk undervisning i form av anpassad läs- och skrivträning.
Definition av dyslexi
Begreppet
dyslexi används synonymt med
specifika läs- och skrivsvårigheter (Adler & Holmgren, 2000). Dyslexi
kallas ibland även ordblindhet, men, påpekar Høien och Lundberg (1992),
ordblindhet är ett missvisande begrepp eftersom det leder tankarna till synfel.
Synfel orsakar inte dyslexi, därför, menar Høien och Lundberg, bör man undvika
att kalla dyslexi för ordblindhet. Dyslexi eller specifika läs- och
skrivsvårigheter är en bestående störning till skillnad från allmänna läs- och
skrivsvårigheter förklarar Høien och Lundberg. Allmänna läs- och
skrivsvårigheter kan enligt Høien och Lundberg försvinna med åren och har andra
orsaker än vad de specifika läs- och skrivsvårigheterna har. Allmänna läs- och
skrivsvårigheter kan exempelvis bero på en nedsatt intelligensnivå eller en
bristfällig undervisning, eller så kan det vara en konsekvens av en understimulerade
språklig miljö.
En
definition av dyslexi är att läsprestation och/eller stavningsförmåga ligger
två år eller mer under åldersnivån, trots normal eller hög intelligens och
avsaknad av andra handikapp (Madison, 1992). För att få diagnosen dyslexi
enligt DSM-IV-TR bör det finnas brister i personens läshastighet, läsförståelse
samt rättstavning i förhållande till dennes utbildningsnivå. Det förutsetts
också att personen har en normal intelligensnivå.
Utöver det
bör diskrepansen mellan den ickeverbala intelligensen och läshastighet samt
rättstavning vara markant
Kännetecken på
dyslexi
Dyslexi
handlar om svårigheter att tillägna sig en normal förmåga att läsa och uttrycka
sig i skrift. Karaktäristiskt för dyslexi är att läs- och skrivprestationen
ligger långt under den ickeverbala intelligensnivån enligt Adler &
Holmgren, 2000. Det går att träna upp läshastighet och rättstavning, men att en
person med dyslexi kan aldrig uppnå helt tillfredställande läs- och
skrivfärdighet. Det är framförallt den bristande förmågan att stava som är ett
bestående problem (Riddick, Sterling, Farmer & Morgan, 1999), vilket gäller
för såväl personer med grav dyslexi som personer med en lindrigare form av
dyslexi.
Avkodning
Personer
med dyslexi har svårigheter med avkodning (Høien & Lundberg, 1992, Madison,
1992). Avkodningen kan förklaras som den tekniska delen av läsningen. Läsaren
måste ”knäcka skriftspråkets kod” för att komma underfund med vilket ord han
eller hon har framför sig. Denna avkodning sker automatiskt hos en person med
normal läs- och skrivförmåga. Det gör den däremot inte hos en person med
dyslexi. Därtill är låg läshastighet och många typer av läsfel samt stavfel
tecken på att en person har läs- och skrivsvårigheter förklarar Adler & Holmberg
(2000). För en person med dyslexi framträder orden som en ”grå massa”, uppger
Madison (1992). En person med dyslexi har alltså svårt att segmentera, dela upp
texter till stavelser och ord när de ska läsa. Vid studier av hur personer med
dyslexi läser går det att urskilja två huvudstrategier när det gäller att ta
till sig innehållet i en text. Antingen så kämpar personerna med dyslexi sig
igenom texten med stor möda, stavar sig igenom texten, ord för ord, eller så
hastar de snabbt igenom texten de har framför sig och gissar vad det står.
Høien och Lundberg (1992) påpekar att personer med dyslexi är långt ifrån en
homogen grupp. Vid analys av läs- och skrivfel hos personer som har dyslexi har
forskare funnit stora individuella skillnader. Sedan 1970-talet har
dyslexiforskningen handlat mycket om att försöka kategorisera olika typer av
dyslexi (von Euler, 1996). Detta kategoriseringsarbete har, enligt von Euler,
syftat till att försöka hitta olika pedagogiska upplägg för att tillgodose de
olika typer av behov som personer med dyslexi har. Senare forskning, där man
intresserat sig för att teoretiskt definiera och avgränsa begreppet dyslexi och
det fenomen det utgör, har aktualiserat frågan om det finns olika typer av
lässvårigheter som kan kategoriseras som olika grupper inom dyslexibegreppet
uppger von Euler.
Adler och Holmberg (2000) skiljer på direkta
och indirekta tecken på dyslexi. Direkta tecken på dyslexi kan enligt Adler och
Holmberg bland annat vara, svårigheter att uppfatta talspråkets uppbyggnad i
form av stavelser och enskilda fonem/ljud samt svårigheter att höra och förstå
var i ett ord ett visst ljud finns. Även Madison (1992) beskriver direkta
tecken på dyslexi. Att vända på bokstäver är ett, bokstäverna spegelvänds eller
roteras. Det kan för en person med dyslexi vara väldigt svårt att skilja på
b och d fortsätter Madison. Ett annat vanligt problem är, enligt
Madison, att bokstäver hamnar på fel plats i ord, både när de ska läsas och när
de ska skrivas. Tärd blir träd, puls blir plus, skärp
blir skräp och skärp blir skräp osv. Vidare förklarar
Madison att personer med dyslexi även kan ha svårt att lära sig andra tecken
förutom bokstäver, så som morsetecken eller stenografiska tecken. Det är inte
sällan svårt för en person med dyslexi att kunna tyda och komma ihåg kemiska
formler, eller att lära sig algebra.
Ofta har personer med dyslexi, enligt Madison
(1992), ett fonetiskt skrivsätt. De skriver ordet som det uttalas. Stumma
bokstäver kan uteslutas så att t.ex. hjärna blir järna, djupfryst
blir jupfryst, och ljung blir jung. Personer med dyslexi
kan ha svårigheter med stavelsegränser och sammansatta ord både när de ska läsa
och när de ska skriva fortsätter Madison. Konsonanter mitt i ord försvinner, fotbollsspelare
skrivs fotbollspelare och meddela skrivs medela. Madison
menar att personer med dyslexi har en svag auditiv urskiljnings förmåga. Det
innebär till exempel svårigheter att skilja på tonande och tonlös konsonant. g-k,
d-t, b-p. Ljud med samma artikulationssätt förväxlas t.ex. ng-ljud
och n-ljud, personer med dyslexi har svårigheter med ord som ugn, lugnt
och tvungna. Inte sällan förväxlas vokaler y och u liksom e och
i. Förväxlingen förändras med de svenska dialekterna då personer med
dyslexi har, som tidigare nämnts, en benägenhet att stava orden som de låter.
Madison ger några exempel på dialektala skillnader; i Skåne kan till exempel dummare
skrivas domare och i Stockholm kan räv skrivas rev.
Sj-ljuden ställer också till problem för de personer som har dyslexi. Ordet
stjärna kan skrivas och läsas som kärna, köld som sköld, killing skrivs
skilling. Personer med dyslexi kan vara oförmögna att memorera ord som är
fonetiskt svåra förklarar Madison. Repetition kan bli repepidition,
experimentera kan bli exprimentera, tidningsprenumeration kan bli tiningspremenation.
Vad som också är svårt för en person med dyslexi, är att skilja på lång och
kort vokal. Särskilt svårt tycks det vara att höra skillnad på lång och kort
vokal i det egna talet.
Indirekta tecken på dyslexi kan, enligt Adler
och Holmberg (2000) vara, svårigheter att uttrycka tankar skriftligt,
svårigheter med att bearbeta snabba informationsflöden samt svårigheter att
automatisera kunskap. Bristande självkänsla och svag motivation är andra
indirekta tecken på dyslexi menar Adler och Holmberg. Personer med dyslexi
känner ofta obehag inför att läsa både när det gäller att läsa för sig själv
och att läsa högt, därför försöker många som har dyslexi undvika att läsa. Inte
sällan har personer med dyslexi koncentrationssvårigheter och problem med
korttidsminnet fortsätter Adler och Holmberg. Bland dessa indirekta tecken på
dyslexi finns två viktiga områden. Det ena är problem med arbetsminnet.
Arbetsminnet är betydelsefullt för att kunna läsa, det påverkar bland annat
avkodningen av ord, förklarar Adler och Holmberg. Arbetsminnet påverkar även
förmågan att snabbt plocka fram information om vad ett enskilt ord betyder.
Lagring av information har också att göra med arbetsminnet, förklarar Adler och
Holmberg. Det andra viktiga området vid definitionen av indirekta tecken på
dyslexi är dålig självkänsla. Adler och Holmberg menar att den som har svårt
att läsa och skriva ofta har dålig självkänsla som en följd av upprepade
misslyckanden vid läsning och skrivning.
Orsak
Dyslexi är en specifik form av läs- och skrivsvårigheter som har att göra med en brist i det fonologiska systemet (Høien & Lundberg, 1992). Detta betyder att personer med dyslexi har svårigheter att handskas med språkets ljudenheter, de så kallade fonemen. Forskning pekar, enligt Høien och Lundberg, mot att dyslexi har neurobiologisk och genetisk förklaring, dyslexi går således i arv. Det biologiska synsättet på dyslexins orsaker är inte helt omtvistat. Liljegren (2000) hävdar att en neurobiologisk förklaringsmodell är allt för snäv. Liljegren menar att dyslexi sannolikt orsakas av sociala faktorer så som en svår familjesituation och/eller språklig understimulering samt orolig skolmiljö möjligtvis i kombination med neurobiologiska faktorer. Gillberg och Ödaman (1994) påpekar dock att dyslexi förekommer hos personer i alla sociokulturella miljöer. Det finns dock individuella skillnader bland personer med dyslexi förklarar Gillberg och Ödman, dessa är sammankopplade med hur pass mycket stöd barn med dyslexi får i hemmet och i skolan för att övervinna sina läs- och skrivsvårigheter. Emellertid påpekar Gillberg och Ödman att sociala faktorer aldrig kan orsaka dyslexi. Inom det lingvistiska perspektivet konstateras att personer med dyslexi har fonologiska svårigheter, dessa svårigheter återfinns inte hos personer med normal läs- och skrivförmåga förklarar Adler och Holmberg (2000). När dyslexi har studerats ur ett psykologiskt perspektiv har det framgått att personer med dyslexi uppvisar bristande självförtroende. Det neuropsykologiska perspektivet söker svaret på dyslexins uppkomst i kognitiva processer uppger Adler och Holmberg. Den neuropsykologiska forskningen pekar, enligt Adler och Holmberg, mot att personer med dyslexi har svagt arbetsminne vilket leder till svårigheter med att handskas med både auditiva och visuella sekvenser. Den neuropsykologiska forskningen konstaterar att personer med dyslexi har problem med att känna igen enskilda bokstäver samt problem med läsriktning. Adler och Holmberg förklarar att det tar lång tid för personer med dyslexi att känna igen ord och sätta samman dessa till meningar, denna typ av svårigheter kallas automatiseringssvårigheter, konkret visar det sig i att en person med dyslexi inte får något ”flyt” i sin läsning.
Dyslexi är en specifik form av läs- och skrivsvårigheter som har att göra med en brist i det fonologiska systemet (Høien & Lundberg, 1992). Detta betyder att personer med dyslexi har svårigheter att handskas med språkets ljudenheter, de så kallade fonemen. Forskning pekar, enligt Høien och Lundberg, mot att dyslexi har neurobiologisk och genetisk förklaring, dyslexi går således i arv. Det biologiska synsättet på dyslexins orsaker är inte helt omtvistat. Liljegren (2000) hävdar att en neurobiologisk förklaringsmodell är allt för snäv. Liljegren menar att dyslexi sannolikt orsakas av sociala faktorer så som en svår familjesituation och/eller språklig understimulering samt orolig skolmiljö möjligtvis i kombination med neurobiologiska faktorer. Gillberg och Ödaman (1994) påpekar dock att dyslexi förekommer hos personer i alla sociokulturella miljöer. Det finns dock individuella skillnader bland personer med dyslexi förklarar Gillberg och Ödman, dessa är sammankopplade med hur pass mycket stöd barn med dyslexi får i hemmet och i skolan för att övervinna sina läs- och skrivsvårigheter. Emellertid påpekar Gillberg och Ödman att sociala faktorer aldrig kan orsaka dyslexi. Inom det lingvistiska perspektivet konstateras att personer med dyslexi har fonologiska svårigheter, dessa svårigheter återfinns inte hos personer med normal läs- och skrivförmåga förklarar Adler och Holmberg (2000). När dyslexi har studerats ur ett psykologiskt perspektiv har det framgått att personer med dyslexi uppvisar bristande självförtroende. Det neuropsykologiska perspektivet söker svaret på dyslexins uppkomst i kognitiva processer uppger Adler och Holmberg. Den neuropsykologiska forskningen pekar, enligt Adler och Holmberg, mot att personer med dyslexi har svagt arbetsminne vilket leder till svårigheter med att handskas med både auditiva och visuella sekvenser. Den neuropsykologiska forskningen konstaterar att personer med dyslexi har problem med att känna igen enskilda bokstäver samt problem med läsriktning. Adler och Holmberg förklarar att det tar lång tid för personer med dyslexi att känna igen ord och sätta samman dessa till meningar, denna typ av svårigheter kallas automatiseringssvårigheter, konkret visar det sig i att en person med dyslexi inte får något ”flyt” i sin läsning.
Diagnostisering
av dyslexi
Enligt den fjärde utgåvan av Diagnostical and statistical manual of mental disorders, DSM-IV-TR
(American Psychiatrc Association, 2002), behandlas läs- och skrivsvårigheter
inte tillsammans utan åtskilt. För att uppnå kriterierna för dyslexi enligt
DSM-IV-TR, ska läs- och skrivprestationen vara ”mätt med standardiserade,
individuellt genomförda tester med avseende på läsfärdighet, läsförståelse samt
skrivfärdighet.” (sid 38-39) Vidare bör prestationen vara klart ”under den
förväntade nivån för en person i samma ålder med motsvarande intelligens och
åldersrelevant utbildning.” (sid 38-39) Ovan nämnda citat står att finna under
rubriken ”Inlärningsstörningar” i DSM-IV-TR. För att få diagnosen dyslexi
enligt DSM-IV-TR bör det finnas brister i personens läshastighet, läsförståelse
samt rättstavning i förhållande till dennes utbildningsnivå. Det förutsetts
också att personen har en normal intelligensnivå. Utöver det bör diskrepansen mellan den
ickeverbala intelligensen och läshastighet eller rättstavning vara markant.
Det råder skilda meningar om betydelsen av
diagnostisering av elever som har inlärningssvårigheter (Föhrer & Westholm,
2001). Emellertid behöver personer med dyslexi adekvat hjälp (Ericsson, 1999).
Att ha allvarliga problem med att läsa och skriva är enligt Ericsson enormt
handikappande. Idag slipper ingen undan
det skrivna ordet. Inom alla yrkesgrupper ställs människor inför återkommande
krav på fortbildning fortsätter Ericsson. Vidare menar Ericsson att varje
lärare eller arbetsledare som upptäcker att en person har problem med att läsa
och skriva borde se det som självklart att försöka hjälpa honom eller henne.
Det första steget är att se till att en utredning kommer till stånd. Med hjälp
av en väl genomförd utredning som leder till ett fungerande åtgärdsprogram kan
nya vägar öppnas för personen ifråga. En dyslexidiagnos ger tillgång till
resurser (Zetterqvist-Nelson, 2003).
Självbild hos personer med dyslexi
Att
misslyckas i läsutvecklingen påverkar en människas självbild väsentligt, det
påverkar faktiskt hela personlighetsutvecklingen (Adler & Holmgren, 2000).
Undersökningar har visat att personer med dyslexi har sämre självkänsla än
personer med normal läs- och skrivförmåga Undersökningar har också visat att de
olika störningarna är en följd av nedbrytande upplevelser att inte klara av att
läsa och skriva snarare än en orsak till läs- och skrivsvårigheter (von Euler,
1996).
Den
låga självkänslan hos personer med dyslexi bör tas på allvar (Ericsson, 1999).
De flesta barn ser fram emot att börja skolan. Så snart eleverna börjar försöka
lära sig att läsa och skriva märker den som har dyslexi att han eller hon inte
är som de andra. Glädjen över att gå i skolan försvinner och självförtroendet
sjunker, konstaterar Ericsson. Upplevelsen av att inte kunna knäcka den
alfabetiska koden kan bli traumatisk. Inte sällan, menar Gillberg (1989), går
problemen med att inte kunna lära sig läsa och skriva så långt som till
allvarliga psykiska störningar som hos vissa personer leder till antisocialt
beteende och kriminalitet. Personer med dyslexi återfinns till exempel i de
grupper av elever som skolkar och snattar fortsätter Gillberg. Ericsson påpekar
att förutom starkt utagerande, kan dyslexi hos en del elever leda till
inåtvändhet på gränsen till bildligt självutplånande.
R e f e r e n s e r
Adler, B. & Holmberg, H. (2000).
Dyslexi. I B. Adler & H. Holmberg (red) Neuropedagogik
– om komplicerat lärande (ss. 113 – 127). Lund: Studentlitteratur.
American Psychiatric Association (2002).
Mini-D IV Diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-TR. Kristiansstad: Pilgrim press.
Ericsson, B. (1999). Läs- och skrivsvårigheter – ett
problem? Stockholm: EMIR.
von Euler, C.
(1996). En kort sammanfattning av
modern internationell dyslexiforskning inom lingvistik, psykologi, genetik och
neurologi. Svenska Dyslexistiftelsen.
Høien, T., & Lundberg, I. (1992). Dyslexi. Stockholm: Natur och Kultur.
Liljegren, B. (200). Elever i svårigheter. Familjen och
skolan i samspel. Lund: Studentlitteratur.
Madison, S. (1992).
Läkande läsning och skrivning. Helsingborg: Tiden/Folksam.
Riddick, B., Sterling, C., Farmer, M. & Morgan, S.
(1999). Self-esteem and anxiety in the
educational histories of adult dyslexic students. Dyslexia, 5, 227-248.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar